Jag kan inte vara lätt att leva med, det vet jag. Jag har kontrollbehov, är överbeskyddande, blir en helt annan människa när jag har pms och går ut och in från en depression året runt. Vill jag ha nånting eller vill att nånting ska hända så ska det göra det på en gång annars blir jag sur. Jag har ett humör som heter duga och tar lätt illa upp. 

På nått mystiskt sett kan Jesper se förbi det där. Han har ett hjärta av guld! 

Jag är väl medveten om mina brister. Och om jag kunde så skulle jag ändra mig på en gång. Och släppa mitt jädra kontrollbehov! För att saker ska bli rätt gjorde så måste jag göra det. Tror jag. Jag måste berätta för Jesper hur man dammsuger eller bäddar sängen. Han vet hur man gör. Det vet jag. Ändå säger jag det. Och ursäktar mig oftast alltid efter. Han är van nu. Ibland blir han irriterad på mig och ibland är han snäll och tackar för tipset och gör så. Jätte söt! 

Vi bråkar sällan. Väldigt sällan. Trots alla mina påhitt. Vi kan bli irriterade, alla blir det. Det är helt naturligt. Vi kan smågnabba och sura lite. Men bråkar gör vi i princip aldrig. 

Och det är nog för Jesper är så förstående. Han har ett tålamod utan dess like. Iaf mot mig och Selma ;-) 

Han är min klippa. Ser han att jag är ledsen, sur eller bara nere så brukar han alltid attackpussa mig tills jag blir glad. Haha, och ja det funkar VARJE gång. Oavsett hur sur jag är. 

Han tröstar mig. Han peppar och puschar mig. Han ger mig lyckosparkar. Han kramar, pussar och älskar mig. Han förstår mig. Han gör mig hel helt enkelt. 

Alla borde ha en egen Jesper :-) men min får ni inte!! 

Jesper om du läser det här så älskar jag dig mer än ord kan beskriva. Jag älskar dig mer än jag nånsin kommer kunna visa. Jag ser framemot ett liv tillsammans med dig. Med dig vid min sida tar jag mig igenom allt! ❤️ 

Du är underbar ❤️