Jag och Jesper håller på att gå på diet just nu. Jag fullkomligt suger på det. Är hungrig jämt och som alla andra människor så hatar jag att vara hungrig. Så jag äter annat ändå. Vill ju så gärna gå ner i vikt så jag också kan bada och visa mig ute i sommar i annat än en långklänning. Men då kom man ju till det där problemet att hela min kropp är täckt med bristningar. Då menar jag verkligen hela kroppen. Det är smalben, lår, rumpa, höfter, mage, tuttar och till och med på ryggen. Det som klara sig var tack och lov armarna! Såg nån enstaka när jag var gravid men har inte sett nån nå mer efter. 

Känner bara att vill jag bada i sommar så får nog jag lov att bada med kläderna på eller slänga mig i vassen innan nån hunnit se att jag tagit av mig kläderna. 

Känner inte att det är nån idé för mig att kolla på nya badkläder eller nya sommarkläder. Jag vägrar köpa kläder i tjockis storlek. 

Min vikt satte sig på mig så otroligt fort vilket har gjort det här ännu jobbigare. Innan jag träffade Jesper vägde jag 20 kilo mindre än vad jag gör nu. Det är snart 2 år sen. Alltså 20 kilo!! Det är så sjukt mycket! 

Jag har iaf lyckats gå ner 2 kilo. Men jag har lång väg kvar. 

Jag tycker alla kroppsformer är fina. På andra! Jag dömer ingen. Jag tycker andra passar i bristningar och hull på magen. Men när det kommer till mig så ser jag ut som en zebra-flodhäst och jag tycker det är skitfult. 

Spyr på min kropp just nu.