Jag läste en förlossningsberättelse idag och började tänka på min förlossning med mina värkar jag hade här hemma hos mamma i soffan. Jag kommer ihåg att jag hade sjukt ont men jag kommer inte ihåg smärtan. Jag kommer inte ihåg hur det gjorde ont eller vart smärtan satte sig. Det är sjukt. Jag kommer heller knappt ihåg nånting om min förlossning. Jag har läst i min journal som jag fick av förlossningen. Min hjärna har kopplat bort allt det "dåliga" eller jobbiga kanske man ska säga. 

Jag har tänkt mycket på det här med att folk säger att det gör så sjukt ont när ungen väl ska ut. Alltså när ungen åker ut verkligen. Att det typ ska kännas som att skita ut en melon, men så som jag kommer ihåg det så gjorde inte det ont alls. Det var typ som när man var hård i magen bara och får trycka lite extra, haha. Men sen kan ju jag ha känt att det inte gjort så ont heller för jag sprack inget och gick inte sönder när hon kom ut. Jag lyssnade även väldigt bra på min barnmorska och gjorde precis som hon sa, slappna av när jag skulle och tryckte på när jag skulle. Jag tror det kan ha gjort väldigt mycket. Hon bad mig, mitt i en värk att slappna av och inte trycka på mer. Hade jag tryckt på mer hade jag säkert gått sönder tror jag. 

Jag har läst också att många kan tycka att det gör så ont och är så jobbigt när man måste sys efteråt. Det jag tyckte var jobbigast var inte att sys utan det var att jag inte fick ta ner benen på en gång, haha. Jag fick ju 1 bristning på insidan som behövdes sys med 2 stygn. Det sydde hon ihop snabbt och det kändes ingenting. Men det var just det här att jag inte fick ta ner mina ben på en gång. Dom hade jag inge blod i längre och ena benet hade jag ingen känsel kvar i och kunde inte röra alls för epiduralen hade suttit mer på den sidan och bedövat hela benet, haha. Jag var ju på väg att ramla när jag skulle upp på toa för jag inte kände att benet var borta förrän jag ställde mig upp. Som tur var så damp jag ner i sängen igen bara och inte ner på golvet. 

Jag fick frågan efter förlossning att om jag fick betygsätta min förlossningen mellan 1-10 vad skulle jag säga att den var då? Jag sa såklart en 10. Det var inte en enkel förlossning, den var långdragen och jobbig både mentalt och fysiskt för både mig och Jesper. MEN det gick bra, både jag och Selma mådde bra efter förlossningen och det var en (ursäkta ordet) jäkla upplevelse! Jag är glad att min förlossning var som den var, även fast det var otroligt jobbigt. Jobbigare än nån kan föreställa sig som inte fött barn själv eller fått gå med värkar i flera dygn och knappt fått sova eller kunnat äta. Men jag älskade min förlossningen! 

Nu ska jag mata lillan och sen sova. Uppdaterar mer imorgon :-)